Sorgearbete över förlorad natur

Det såriga förhållandet mellan människa och natur utgör kärnan även i Katarina Grip Hööks arbete ”Skogen i Loos”. Med den montageartade strukturen ställs olika tidsperspektiv, rörliga och stilla bilder, vida utblickar och detaljer mot varandra och ger filmen en uppbruten och essäistisk karaktär. Ett återkommande moment är ljuset och ljudet av en diaprojektor när bilderna matas fram i en rytmisk intervall. Här finns också arkivmaterial i form av fotografier från början av förra seklet som dokumenterar en stor katastrof i det svenska skogsbruket.

Naturtillgångarna har bidragit till att skapa välfärd och rikedomar, men till priset av att skogarna exploaterats och utarmats. I en av filmsekvenserna visas vetenskapliga instrument och samlingar av uppnålade insekter – exempel på det moderna projektets vilja till kunskap och kontroll. Med ett meditativt anslag ställer verket frågor om ansvar. På samma gång är det ett sorgearbete och en maning till motstånd. Utöver filmen visar Katarina Grip Höök fotografier där naturen gjort ett direkt avtryck på den ljuskänsliga emulsionen, och där närheten mellan bild och objekt skapar en taktil sinnlighet.

Svd 18 maj 2016 av Niclas Östlind.